BIROLL av Caroline Toranian

Jag hade den eviga elden brinnande inom mig,
kärleken brinnande på flera plan,
vänskapen och kunskapen om det eviga i det eviga lysande,
bländande med sitt ljus inom mig,
sprängande mina gränser med en förtrollande glädje, liv och lycka,
utvidgande mina drömmar, mina horisonter.
Jag hade huvudrollen då,
men du förstod aldrig något,
du såg aldrig något.
Jag hade bara en biroll för dig
även som vän.
Dina stora och djupa teorier kunde inte förklara,
dekonstruera,
tolka,
min inre livsvärld, min stora frihet.
Du ville aldrig erkänna,
aldrig någonsin bekräfta,
Jag gick ju inte ihop med dina förklaringar, tolkningar och teorier.
För jag är ju bortom dem alla,
även om jag är från samma jord.
Jag har huvudrollen i mitt liv
trots allt och trots mitt kors,
min tid och min egen väg är min egen bekräftelse,
på allt.
Du kunde inte nå mitt inre,
därför tryckte du ner mig ständigt
ifrågasatte du mig i evigt,
och aldrig såg min inre skönhet.
Aldrig erkände,
aldrig bekräftade.
Du såg ljuset gestalta mitt ansikte en kväll,
du älskade det, du smekte det med dina händer,
som om det vore din leksak,
du ville gestalta det,
i din fantasi,
i verkligheten.
Jag har huvudrollen i mitt själsliv,
men du såg mig som en birollsinnehavare.
Din bekräftelse säger inget mer,
för mig.
För du har ju inte ens en biroll i mitt liv.
Din trollkraft är slut,
död,
totalt släckt för mig,
för du förstod aldrig något,
såg aldrig något,
erkände aldrig mig.
Jag har inget behov av dig,
särskilt inte dina stora världsomfattande teorier,
som begriper inget, som fångar inget,
när det gäller min kropp, min själ och mitt förnuft.