BIROLL av Marit, Formom

Arenan är öppen.
Ingen äger tillträde.
Mer än de utvalda, de med rätt kod
eller rätt kontakter, de som redan är där.

I väntan står jag bredvid, vid sidan om.

Väntar på en inbjudan;
att få komma in på den öppna arenan.
Upp på estraden, dit alla är välkomna;
alla som fått ta emot den utsträckta handen.

I väntan står jag bredvid, vid sidan om.

Det händer att någon kastar en blick,
undrar om inte jag ska in.
Jo, snart är det nog min tur,
det är bara en tidsfråga.

I väntan står jag bredvid, vid sidan om.

Känsla av tystnad och avstånd.
Jag står kvar.
Söker kontakt,
utan att ge upp, ihärdigt.

I väntan står jag bredvid, vid sidan om.

Provar nya grepp,
visar mig från en annan vinkel.
Vi är så många, man måste sticka ut,
ha förmågan att lyfta för att ta sig fram.

I väntan står jag bredvid, vid sidan om.

Avvaktar, samlar kraft.
Söker mod att ta språnget
över andras huvuden,
utan att vänta.

I väntan står jag bredvid, vid sidan om.

I väntan på att sluta söka en biroll,
kliva direkt in i huvudrollen;
utan att fråga.
Utan att vänta.

I väntan står jag bredvid, vid sidan om…