Den finns alltid.
Överallt.
Har alltid funnits.
Överallt.
Kommer alltid att finnas?
Den syns inte.
Känns inte.
Hörs inte.
Vi kan inte ta i den.
Inte spara den.
Inte gömma den.
Men ibland -
känns det som om
vi fångar den,
hejdar den,
utnyttjar den,
tar den tillvara.
Kanske är det när livet leker?
När vi leker med livet.
Leker i livet.
Trotsar tiden en aning.
Eller är det tiden som trotsar oss?
söndag 17 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar